Poezio
piece of old paper
Esperanto Angla Germana
bonveniga paĝo Manfredo † listo de la poemoj listo de la tradukaĵoj listo de poetoj Poezio en nombroj registri
 eksporti for presado: vertikala formato (PDF) kverformato (PDF) | montru ĉiujn eksport-formatojn
verkinto  [voknomo] titolo lingvo publikigo identiga kodo lasta modifo aspekto
Manfred Retzlaff Libro de la kantoj, Sonĝobildoj, VII Esperanto 1984 Arg-1400-695 | MR-128-1 2012-12-04 16:28 Manfred nur tiun forigu
Heinrich Heine * Buch der Lieder, Traumbilder VII Germana Arg-1399-695 2012-12-04 22:10 Manfred nur tiun forigu

Heinrich Heine,
Buch der Lieder, Traumbilder VII

 

Heinrich Heine,
Libro de la kantoj, Sonĝobildoj, VII

 
    tradukita de Manfred Retzlaff
 
Nun hast du das Kaufgeld, nun zögerst du doch?   Vi havas la monon, ĝin donis jam mi.
Blutfinstrer Gesell, was zögerst du noch?   Vi fia aĉul', ĉu hezitas vi?
Schon sitze ich harrend im Kämmerlein traut,   Meznokto nun ege proksima jam estas,
Und Mitternacht naht schon - es fehlt nur die Braut.   Sed kie la fianĉineto nun restas?
 
Viel schauernde Lüftchen vom Kirchhofe wehn; -   Tremigaj aeroj bloviĝas al mi;
Ihr Lüftchen, habt ihr mein Bräutchen gesehn?   Ho, la fianĉineton, ĉu vidis ŝin vi?
Viel blasse Larven gestalten sich da,   Tre palaj maskoj formiĝas tie,
Umknixen mich grinsend und nicken: O ja!   Grimacas rikane, kapjesas fie.
 
Pack aus, was bringst du für Botschafterei,   Nun diru, kia ĝi estas novaĵ',
Du schwarzer Schlingel in Feuerlivrei?   Vi nigra ulaĉo en fajra vestaĵ'!
»Die gnädige Herrschaft meldet sich an,   Sin ĵus Sia graca mostaĵ' anoncigis,
Gleich kommt sie gefahren im Drachengespann.«   En sia drak-ĉaro sin alveturigis.
 
Du lieb grau Männchen, was ist dein Begehr?   Ho, kion deziras, grizulo vi?
Mein toter Magister, was treibt dich her?   Kaj kio alpelas vin tien ĉi?
Er schaut mich mit schweigend trübseligem Blick,   Silente li min alrigardas kor-vee,
Und schüttelt das Haupt, und wandelt zurück.   Kaj reen li iras, kapskuas li nee.
 
Was winselt und wedelt der zottge Gesell?   Hurlete vostumas la vila aĉul',
Was glimmert schwarz Katers Auge so hell?   Helverde glimetas la kata okul'.
Was heulen die Weiber mit fliegendem Haar?   Kun hirta hararo ulinoj hurlantas,
Was lullt mir Frau Amme mein Wiegenlied gar?   Lulkanton al mi nutristino ekkantas.
 
Frau Amme, bleib heut mit dem Singsang zu Haus,   Nun ĉesu lulkanti, vi mam-nutristin',
Das Eiapopeia ist lange schon aus;   Ne devas vi plu luldormigi min;
Ich feire ja heute mein Hochzeitsfest -   La geedziĝ-feston hodiaŭ mi festas
Da schau mal, da kommen schon zierliche Gäst.   Kaj gastoj tre noblaj venantaj jen estas.
 
Da schau mal! Ihr Herren, das nenn ich galant!   Alvenas galanta anar' de Satan',
Ihr tragt, statt der Hüte, die Köpf in der Hand!   Portanta la kapon en sia man'.
Ihr Zappelbeinleutchen im Galgenornat,   Vi pendumiluloj vestitaj enue,
Der Wind ist so still, was kommt ihr so spat?   La vento silentas, vi venas malfrue.
 
Da kommt auch alt Besenstielmütterchen schon.   Jen la patrineto sur la balail',
Ach segne mich, Mütterchen, bin ja dein Sohn.   Min benu ŝi, estas mi ja ŝia fil';
Da zittert der Mund im weißen Gesicht:   Kun blanka vizaĝo ŝi donas la benon,
»In Ewigkeit Amen!« das Mütterchen spricht.   Kaj tremas la buŝo dirante amenon.
 
Zwölf winddürre Musiker schlendern herein;   Dekdu muzikistoj vizitas min,
Blind Fiedelweib holpert wohl hintendrein.   Poststumblas blinda la violonin'.
Da schleppt der Hanswurst, in buntscheckiger Jack,   Jen arlekeno vestita bunt-jake,
Den Totengräber huckepack.   Kun tombo-fosisto dorso-pake.
 
Es tanzen zwölf Klosterjungfrauen herein;   Dekdu monaĥinoj vidigas sin
Die schielende Kupplerin führet den Reihn.   Kaj ankaŭ strabanta fi-parigistin'.
Es folgen zwölf lüsterne Pfäfflein schon,   Fikanton fajfas pastraĉoj ĉi tie
Und pfeifen ein Schandlied im Kirchenton.   Laŭ la maniero de la eklezio.
 
Herr Trödler, o schrei dir nicht blau das Gesicht,   Sinjor' brokantisto, kriaĉu ne vi.
Im Fegfeuer nützt dir dein Pelzröckel nicht;   Ne helpos ĝi vin en la purgatori'.
Dort heizet man gratis jahraus, jahrein,   Hejtata estas la loko de l' veo
Statt mit Holz, mit Fürsten- und Bettlergebein.   Per karn', per hom-ostoj kaj per oleo.
 
Die Blumenmädchen sind bucklicht und krumm,   Vi strig-vizaĝul' kun akrida krur',
Und purzeln kopfüber im Zimmer herum.   La ripo-klakadon, ĝin lasu vi nur.
Ihr Eulengesichter mit Heuschreckenbein,   Enstumblas kriplitaj floret-knabinetoj,
Hei! laßt mir das Rippengeklapper nur sein!   Surkapen falas kun siaj ĝibetoj.
 
Die sämtliche Höll ist los fürwahr,   La tuta infero nun estas ĉe mi
Und lärmet und schwärmet in wachsender Schar.   Kaj svarmas kaj bruas nun pli kaj pli.
Sogar der Verdammniswalzer erschallt -   Eksonas la valso infera! Kvieto!
Still, still! nun kommt mein feins Liebchen auch bald.   Alvenos nun baldaŭ la karulineto.
 
Gesindel, sei still, oder trolle dich fort!   Silentu nun aŭ foriĝaĉu tuj vi!
Ich höre kaum selber mein leibliches Wort -   La propran vorton ne komprenas plu mi. -
Ei, rasselt nicht eben ein Wagen vor?   Mi aŭdas rasladon kaj ĉaron mi vidas,
Frau Köchin! wo bist du? Schnell öffne das Tor!   La kuiristin' al la pordo rapidas.
 
Willkommen, feins Liebchen, wie gehts dir, mein Schatz?   Ho venu al mi, mia karulin'!
Willkommen Herr Pastor, ach nehmen Sie Platz!   Sinjoro pastoro, sidigu vin!
Herr Pastor mit Pferdefuß und Schwanz.   Bonvenon al vi, vi kunvosta pastro,
Ich bin Eur Ehrwürden Diensteigener ganz!   Volonte mi servas vin, mia mastro!
 
Lieb Bräutchen, was stehst du so stumm und bleich?   Tre palas kaj mutas la fianĉin'.
Der Herr Pastor schreitet zur Trauung sogleich;   La pastro nun tuj geedzigos nin;
Wohl zahl ich ihm teure, blutteure Gebühr,   Per ega kotizo pagintas mi tion,
Doch dich zu besitzen gilts Kinderspiel mir.   Por ŝin ekposedi ja riskis mi ĉion.
 
Knie nieder, süß Bräutchen, knie hin mir zur Seit! -   Malsupren ŝi sinkas nun ĉe mia flank'.
Da kniet sie, da sinkt sie - o selige Freud! -   Ho kia ĝojeg'! Al Satan' mia dank'!
Sie sinkt mir ans Herz, an die schwellende Brust,   Ŝi kuŝas nun ĉe mia brusto ŝvelanta,
Ich halt sie umschlungen mit schauernder Lust.   Braktenas mi ŝin kun volupto tremanta.
 
Die Goldlockenwellen umspielen uns beid:   Tuŝetas nin ambaŭ harbukloj de or';
An mein Herze pocht das Herze der Maid.   Kaj frapas ĉe mia nun ŝia kor'.
Sie pochen wohl beide vor Lust und vor Weh,   Frapadas pro ve' kaj pro volupteco,
Und schweben hinauf in die Himmelshöh.   Ĉielen forŝvebas ni al la alteco.
 
Die Herzlein schwimmen im Freudensee,   La koroj naĝadas en la ĝojegec',
Dort oben in Gottes heilger Höh;   Jen alte ĉe Dio en la altec';
Doch auf den Häuptern, wie Grausen und Brand,   Sed ni apartenas ja al la Satano,
Da hat die Hölle gelegt die Hand.   Malbene metitas sur ni lia mano.
 
Das ist der finstre Sohn der Nacht,   La fia filaĉ' de l' malhel' estas li,
Der hier den segnenden Priester macht;   Ludanta benantan pastraĉon por ni,
Er murmelt die Formel aus blutigem Buch,   Blasfeme li preĝas el sanga libraĉo,
Sein Beten ist Lästern, sein Segnen ist Fluch.   Malbeno nur estas ĝi, lia benaĉo.
 
Und es krächzet und zischet und heulet toll,   Eksonas freneza krakad' kaj siblad',
Wie Wogengebrause, wie Donnergeroll; -   Hurlado, muĝado kaj tondra bruad';
Da blitzet auf einmal ein bläuliches Licht -   Subite ekfulmas de lumo blueco, -
»In Ewigkeit, Amen!«das Mütterchen spricht.   Kaj diris li: "Amen, en eterneco!"
 
Verkinto de tiu ĉi Germana poemo estas
Heinrich Heine (*1797-12-13 - †1856-02-17).
  Traduko de la Germana poemo "Buch der
Lieder, Traumbilder VII" de Heinrich Heine
(*1797-12-13 - †1856-02-17) en
Esperanton de Manfred Retzlaff (*1938-11-04)
en 1984.